Sorry no Sorry

Sorry no Sorry

Most of us want others to forgive and move on. But we most forget what we said that broke their heart.

When God forgives us, He wants us to be reminded of what we spoke and take back the harsh words we have said. God promises then that we shall CONFESS TO ONE ANOTHER (A CONVERSATION BETWEEN PEOPLE WHO HAVE SOME TROUBLED STORY OR SOME CIRCUMSTANCES THAT CAME UP WHICH CAUSED DIVISION AND HURT ) and God promised that after we have asked forgiveness from people we hurt, or atleast we forgive other who hurt us, then we can pray to Him.. And God then FORGIVES US. and also He will remove all our sin and will not remember it anymore..

But to mere humans..we keep avoiding to ask forgiveness because we think God takes care of it. Without knowing that the person we hurt unconsciously are struggling emotionally, physically, and maybe spiritually falling.. Isnt it we are easy stumbling block for them? And isn’t it we bear the responsibility of their hurt..?

He would if we dont have any opportunity to find the person but as we can find the people and are just reach of hand, we can have a talk with them..
It takes a courage to ask forgiveness, it takes pride to be torn down before we acknowledge our own fault.
We are actually cruel!

In my experience, I grew up in a surrounding where I was thought to say sorry. In the fellowship I grew up with, i have learned to ask forgiveness. It took courage before I learned to do that at home. Still to this day, i have never heard sorry from the people that violated me, raped me, judged me and spoken things behind me.. On my part, I am proud to say that I asked forgiveness because I know myself that It is sinful to have resentment in my heart. And I know for a fact that it sets me free from having debts to anyone even if I think I am right. It did not matter if I think I was right. What matters most was, I was courageous to ask forgiveness and say sorry and I meant it.
This is what gave me peace… No doubt. Thats the Spirit of God.

No wonder why Psychological problems arise. Because there are many things we take for granted.
Some people waits for the time until the person who hurt them say SORRY! It even takes 10years,20 years or 50years before they would hear Sorry, before they themselves would dare to say Sorry!
Isnt it we humans, want God to be forgiving.. But we were born of adversity.. Filled of pretension.. Inside the church.. Many of us hide faces in walls of white…

If you somehow had hurt someone else. Be brave to ask someone forgiveness and acknowledge your fault. It will not make you weak. In fact, it will make you more peaceful and happier. If you can’t find the person. At least have a conversation with God to lead you and remind you your own feelings so He may cleanse your heart.

Those who knew me personally know that the real me loves people with sincerity..

I hope I may not hit some toes. Coz If I do.. Then my purpose has been fulfilled…
#selfpotrait

De flesta av oss vill att andra ska förlåta och fortsätta. Men vi glömmer mest vad vi sa som bröt deras hjärta.

När Gud förlåter oss, vill han att vi ska påminnas om vad vi talade och ta tillbaka de hårda orden vi har sagt. Gud talade då att vi skall bekänna till varandra (ett samtal mellan två människor som har någon misslyckad historia eller vissa omständigheter som kom upp som orsakade fördelning och skada ) och Gud lovade att efter att vi har begärt förlåtelse från människor som vi skadat eller åtminstone förlåter vi andra som skadar oss, då kan vi be till honom .. Och då förlåtar Gud oss. och även han kommer att ta bort all vår synd och kommer inte komma ihåg det längre ..

Men till oss människor .. Vi fortsätter att undvika att be om förlåtelse, för vi tror att Gud tar hand om det. Utan att veta att den personen som vi skadat omedvetet kämpar emotionellt, fysiskt och kanske andligt faller .. Är det inte lätt att stötta för dem och de snubblar? Och är det inte vi bär ansvaret för deras ont ..?

Om vi inte har någon möjlighet att hitta personen vi skadade men om vi kan hitta dessa personer och bara nå med en hand, kan vi ju prata med dem och samtala..
Det tar ett mod att be om förlåtelse, det tar tid med stolthet att riva ner den innan vi erkänner vårt eget fel.
Vi är faktiskt grymma!

Enligt min erfarenhet växte jag upp i en omgivning där jag vsrt upplärd att säga förlåt. I samhället växte jag upp med, jag har lärt mig att be om förlåtelse. Det tog mod innan jag lärde mig att göra det hemma. Fram tills idag har jag aldrig hört från de människor som kränkt mig, våldtagit mig, dömde mig och talade bakom mig.
Jag är stolt över att säga att jag bad om förlåtelse för att jag känner mig själv att det är syndigt att ha förbittring i mitt hjärta. Och jag vet för ett faktum att det ger mig frihet från att ha skulder till någon, även om jag tycker att jag har rätt. Det spelade ingen roll om jag tyckte att jag hade rätt. Det som betyder mest var att jag var modig att be om förlåtelse och säga förlåt och att jag menade det.
Det var det som gav mig fred … Ingen tvekan. Det är Guds Ande.

Inte undra på varför psykiska problem uppstår. Eftersom det finns många saker vi tar för givet.
Vissa människor väntar på tiden tills personen som skadade dem säger FÖRLÅT! Det tar till och med 10 år, 20 år eller 50 år innan de skulle höra det. Tyvärr är det så, innan de själva vågade säga förlåt!
Är det inte vi människor som vill att Gud ska förlåta .. Men vi föddes av motgång. Fylld av pretension .. Inuti kyrkan, bland troende.. Många av oss gömmer ansikten i den vita väggar …

Om du på något sätt hade skadat någon annan. Var modig för att fråga någon förlåtelse och erkänna ditt fel. Det kommer inte att göra dig svag. Det kommer faktiskt att göra dig mer fredlig och lyckligare. Om du inte hittar personen. Åtminstone ha en konversation med Gud för att leda dig och påminna dig dina egna känslor så att han kan rensa ditt hjärta.

De som kände mig personligen vet att den riktiga jag älskar människor med uppriktighet ..

Jag hoppas jag får inte slå några tår. För Om jag gjorde det.. Då har mitt syfte uppnåtts …

selfpotrait

Advertisements

Sorry no Sorry

Sorry no Sorry

Most of us want others to forgive and move on. But we most forget what we said that broke their heart.

When God forgives us, He wants us to be reminded of what we spoke and take back the harsh words we have said. God promises then that we shall CONFESS TO ONE ANOTHER (A CONVERSATION BETWEEN PEOPLE WHO HAVE SOME TROUBLED STORY OR SOME CIRCUMSTANCES THAT CAME UP WHICH CAUSED DIVISION AND HURT ) and God promised that after we have asked forgiveness from people we hurt, or atleast we forgive other who hurt us, then we can pray to Him.. And God then FORGIVES US. and also He will remove all our sin and will not remember it anymore..

But to mere humans..we keep avoiding to ask forgiveness because we think God takes care of it. Without knowing that the person we hurt unconsciously are struggling emotionally, physically, and maybe spiritually falling.. Isnt it we are easy stumbling block for them? And isn’t it we bear the responsibility of their hurt..?

He would if we dont have any opportunity to find the person but as we can find the people and are just reach of hand, we can have a talk with them..
It takes a courage to ask forgiveness, it takes pride to be torn down before we acknowledge our own fault.
We are actually cruel!

In my experience, I grew up in a surrounding where I was thought to say sorry. In the fellowship I grew up with, i have learned to ask forgiveness. It took courage before I learned to do that at home. Still to this day, i have never heard sorry from the people that violated me, raped me, judged me and spoken things behind me.. On my part, I am proud to say that I asked forgiveness because I know myself that It is sinful to have resentment in my heart. And I know for a fact that it sets me free from having debts to anyone even if I think I am right. It did not matter if I think I was right. What matters most was, I was courageous to ask forgiveness and say sorry and I meant it.
This is what gave me peace… No doubt. Thats the Spirit of God.

No wonder why Psychological problems arise. Because there are many things we take for granted.
Some people waits for the time until the person who hurt them say SORRY! It even takes 10years,20 years or 50years before they would hear Sorry, before they themselves would dare to say Sorry!
Isnt it we humans, want God to be forgiving.. But we were born of adversity.. Filled of pretension.. Inside the church.. Many of us hide faces in walls of white…

If you somehow had hurt someone else. Be brave to ask someone forgiveness and acknowledge your fault. It will not make you weak. In fact, it will make you more peaceful and happier. If you can’t find the person. At least have a conversation with God to lead you and remind you your own feelings so He may cleanse your heart.

Those who knew me personally know that the real me loves people with sincerity..

I hope I may not hit some toes. Coz If I do.. Then my purpose has been fulfilled…
#selfpotrait

De flesta av oss vill att andra ska förlåta och fortsätta. Men vi glömmer mest vad vi sa som bröt deras hjärta.

När Gud förlåter oss, vill han att vi ska påminnas om vad vi talade och ta tillbaka de hårda orden vi har sagt. Gud talade då att vi skall bekänna till varandra (ett samtal mellan två människor som har någon misslyckad historia eller vissa omständigheter som kom upp som orsakade fördelning och skada ) och Gud lovade att efter att vi har begärt förlåtelse från människor som vi skadat eller åtminstone förlåter vi andra som skadar oss, då kan vi be till honom .. Och då förlåtar Gud oss. och även han kommer att ta bort all vår synd och kommer inte komma ihåg det längre ..

Men till oss människor .. Vi fortsätter att undvika att be om förlåtelse, för vi tror att Gud tar hand om det. Utan att veta att den personen som vi skadat omedvetet kämpar emotionellt, fysiskt och kanske andligt faller .. Är det inte lätt att stötta för dem och de snubblar? Och är det inte vi bär ansvaret för deras ont ..?

Om vi inte har någon möjlighet att hitta personen vi skadade men om vi kan hitta dessa personer och bara nå med en hand, kan vi ju prata med dem och samtala..
Det tar ett mod att be om förlåtelse, det tar tid med stolthet att riva ner den innan vi erkänner vårt eget fel.
Vi är faktiskt grymma!

Enligt min erfarenhet växte jag upp i en omgivning där jag vsrt upplärd att säga förlåt. I samhället växte jag upp med, jag har lärt mig att be om förlåtelse. Det tog mod innan jag lärde mig att göra det hemma. Fram tills idag har jag aldrig hört från de människor som kränkt mig, våldtagit mig, dömde mig och talade bakom mig.
Jag är stolt över att säga att jag bad om förlåtelse för att jag känner mig själv att det är syndigt att ha förbittring i mitt hjärta. Och jag vet för ett faktum att det ger mig frihet från att ha skulder till någon, även om jag tycker att jag har rätt. Det spelade ingen roll om jag tyckte att jag hade rätt. Det som betyder mest var att jag var modig att be om förlåtelse och säga förlåt och att jag menade det.
Det var det som gav mig fred … Ingen tvekan. Det är Guds Ande.

Inte undra på varför psykiska problem uppstår. Eftersom det finns många saker vi tar för givet.
Vissa människor väntar på tiden tills personen som skadade dem säger FÖRLÅT! Det tar till och med 10 år, 20 år eller 50 år innan de skulle höra det. Tyvärr är det så, innan de själva vågade säga förlåt!
Är det inte vi människor som vill att Gud ska förlåta .. Men vi föddes av motgång. Fylld av pretension .. Inuti kyrkan, bland troende.. Många av oss gömmer ansikten i den vita väggar …

Om du på något sätt hade skadat någon annan. Var modig för att fråga någon förlåtelse och erkänna ditt fel. Det kommer inte att göra dig svag. Det kommer faktiskt att göra dig mer fredlig och lyckligare. Om du inte hittar personen. Åtminstone ha en konversation med Gud för att leda dig och påminna dig dina egna känslor så att han kan rensa ditt hjärta.

De som kände mig personligen vet att den riktiga jag älskar människor med uppriktighet ..

Jag hoppas jag får inte slå några tår. För Om jag gjorde det.. Då har mitt syfte uppnåtts …

selfpotrait

Sorry no Sorry

Sorry no Sorry

Most of us want others to forgive and move on. But we most forget what we said that broke their heart.

When God forgives us, He wants us to be reminded of what we spoke and take back the harsh words we have said. God promises then that we shall CONFESS TO ONE ANOTHER (A CONVERSATION BETWEEN PEOPLE WHO HAVE SOME TROUBLED STORY OR SOME CIRCUMSTANCES THAT CAME UP WHICH CAUSED DIVISION AND HURT ) and God promised that after we have asked forgiveness from people we hurt, or atleast we forgive other who hurt us, then we can pray to Him.. And God then FORGIVES US. and also He will remove all our sin and will not remember it anymore..

But to mere humans..we keep avoiding to ask forgiveness because we think God takes care of it. Without knowing that the person we hurt unconsciously are struggling emotionally, physically, and maybe spiritually falling.. Isnt it we are easy stumbling block for them? And isn’t it we bear the responsibility of their hurt..?

He would if we dont have any opportunity to find the person but as we can find the people and are just reach of hand, we can have a talk with them..
It takes a courage to ask forgiveness, it takes pride to be torn down before we acknowledge our own fault.
We are actually cruel!

In my experience, I grew up in a surrounding where I was thought to say sorry. In the fellowship I grew up with, i have learned to ask forgiveness. It took courage before I learned to do that at home. Still to this day, i have never heard sorry from the people that violated me, raped me, judged me and spoken things behind me.. On my part, I am proud to say that I asked forgiveness because I know myself that It is sinful to have resentment in my heart. And I know for a fact that it sets me free from having debts to anyone even if I think I am right. It did not matter if I think I was right. What matters most was, I was courageous to ask forgiveness and say sorry and I meant it.
This is what gave me peace… No doubt. Thats the Spirit of God.

No wonder why Psychological problems arise. Because there are many things we take for granted.
Some people waits for the time until the person who hurt them say SORRY! It even takes 10years,20 years or 50years before they would hear Sorry, before they themselves would dare to say Sorry!
Isnt it we humans, want God to be forgiving.. But we were born of adversity.. Filled of pretension.. Inside the church.. Many of us hide faces in walls of white…

If you somehow had hurt someone else. Be brave to ask someone forgiveness and acknowledge your fault. It will not make you weak. In fact, it will make you more peaceful and happier. If you can’t find the person. At least have a conversation with God to lead you and remind you your own feelings so He may cleanse your heart.

Those who knew me personally know that the real me loves people with sincerity..

I hope I may not hit some toes. Coz If I do.. Then my purpose has been fulfilled…
#selfpotrait

De flesta av oss vill att andra ska förlåta och fortsätta. Men vi glömmer mest vad vi sa som bröt deras hjärta.

När Gud förlåter oss, vill han att vi ska påminnas om vad vi talade och ta tillbaka de hårda orden vi har sagt. Gud talade då att vi skall bekänna till varandra (ett samtal mellan två människor som har någon misslyckad historia eller vissa omständigheter som kom upp som orsakade fördelning och skada ) och Gud lovade att efter att vi har begärt förlåtelse från människor som vi skadat eller åtminstone förlåter vi andra som skadar oss, då kan vi be till honom .. Och då förlåtar Gud oss. och även han kommer att ta bort all vår synd och kommer inte komma ihåg det längre ..

Men till oss människor .. Vi fortsätter att undvika att be om förlåtelse, för vi tror att Gud tar hand om det. Utan att veta att den personen som vi skadat omedvetet kämpar emotionellt, fysiskt och kanske andligt faller .. Är det inte lätt att stötta för dem och de snubblar? Och är det inte vi bär ansvaret för deras ont ..?

Om vi inte har någon möjlighet att hitta personen vi skadade men om vi kan hitta dessa personer och bara nå med en hand, kan vi ju prata med dem och samtala..
Det tar ett mod att be om förlåtelse, det tar tid med stolthet att riva ner den innan vi erkänner vårt eget fel.
Vi är faktiskt grymma!

Enligt min erfarenhet växte jag upp i en omgivning där jag vsrt upplärd att säga förlåt. I samhället växte jag upp med, jag har lärt mig att be om förlåtelse. Det tog mod innan jag lärde mig att göra det hemma. Fram tills idag har jag aldrig hört från de människor som kränkt mig, våldtagit mig, dömde mig och talade bakom mig.
Jag är stolt över att säga att jag bad om förlåtelse för att jag känner mig själv att det är syndigt att ha förbittring i mitt hjärta. Och jag vet för ett faktum att det ger mig frihet från att ha skulder till någon, även om jag tycker att jag har rätt. Det spelade ingen roll om jag tyckte att jag hade rätt. Det som betyder mest var att jag var modig att be om förlåtelse och säga förlåt och att jag menade det.
Det var det som gav mig fred … Ingen tvekan. Det är Guds Ande.

Inte undra på varför psykiska problem uppstår. Eftersom det finns många saker vi tar för givet.
Vissa människor väntar på tiden tills personen som skadade dem säger FÖRLÅT! Det tar till och med 10 år, 20 år eller 50 år innan de skulle höra det. Tyvärr är det så, innan de själva vågade säga förlåt!
Är det inte vi människor som vill att Gud ska förlåta .. Men vi föddes av motgång. Fylld av pretension .. Inuti kyrkan, bland troende.. Många av oss gömmer ansikten i den vita väggar …

Om du på något sätt hade skadat någon annan. Var modig för att fråga någon förlåtelse och erkänna ditt fel. Det kommer inte att göra dig svag. Det kommer faktiskt att göra dig mer fredlig och lyckligare. Om du inte hittar personen. Åtminstone ha en konversation med Gud för att leda dig och påminna dig dina egna känslor så att han kan rensa ditt hjärta.

De som kände mig personligen vet att den riktiga jag älskar människor med uppriktighet ..

Jag hoppas jag får inte slå några tår. För Om jag gjorde det.. Då har mitt syfte uppnåtts …

selfpotrait

What Matters the Most

I have thoughts about how others would respond when I do things that are inappropriate for them. I used to adjust myself on others opinions. Sometimes it works, sometimes it fails. But in the end, I have to pursue what I think is good even if I am uncomfortable with it. – Rochelle

There have been many issues is my life that I thought I couldn’t survive, some of the event had left a trace in my heart and bad thoughts in my memories. I can’t even imagine how I made it through or how I found the strength to put my feet back on track. There were times when I failed, people had judged me according to their measurements. It was easy for others to speak so much about how a person would get by life’s struggle but were not available to give a helping hand. It was easy to put themselves into the seat of a judge without balancing their judgement. It was corrupt. And it had left me flashes of pain.

I lived in an undesirable environment with people that has to tell me how to do things rathan teach me how to walk it. I lived with the thoughts “what they say matters in here”. But as life goes on, the four walls of my closed doors speaks the truth of who I am. It screams the need of change and the unstability reveals the weakness – a need of a true guidance.., -without self-deceit from others. The walls were the witness of myself, Incomplete, broken and easily swayed away. Was it because I thought I couldn’t do any thing at all? Or was it because I thought that they are the only right that I knew of? Either way, what they had said and what they told me… Did not Matter in the end-

I have noticed that nothing of these things matters because behind closed doors, I was alone when I cried and hit my heart many times because the pain consumed me. I was alone when I fought and God was my hiding place and strength to move on. It was not the religious affirmations that contributed to my well-being. Only the study of Torah!

Whatever they spoke and said, did not contribute a spot of strength but a huge of fear and incomplexity in me. Every step I took made me feel afraid of what others have to say, Every thing that I speak must adjust on what others feel. Not that I have to be disrespectful, but mostly I wanted to speak things as they are – without any hidden information. But that is also unacceptable to others.

Over the years, I struggled alone with the fight inside. I heard different opinions from each side and those words made me feel worried and worse. Thats when depression comes, you loose the interest and there is no sense of value in life. People would think I am strange because I sometimes have the feeling to wanting have friends but actually not wanting so much contact, wanting to meet people but not liking too much socializing. We are unaware sometimes that as we speak, our words can contribute either to build up or to destroy others – spiritually.. But as for me, I have learned to navigate myself through different circumstances. I have learned where to lay my eyes on and where to focus my ears and where to walk my feet. And it is amazing to find your strength not by physical upbeat but in your soul.

I tried to find self-esteem in fitness, in sports, in all kinds of creativity and practice to find peace. Instead of stillness, it gaved me the feeling that I need affirmation to know that I do my best. It was actually like using your hurt to get up – which will make you weary from the inside.

I found out that Peace cannot be achieved by self modification but with a motivation to forgive others without any hesitation no matter what or how they caused pain and damage to you. There is a willingness from the inside to create a harmony of stillness in the mind not needing any affirmation through physical activities. I do not say that Physical creativity is not useful – it is! The thing is that, it cannot contribute to peace if it is only a cover-up to build self-esteem. Most of the Mind problems cannot be solved from the outer core of our bodies – merely a full restoration from the inside. True peace is like, you will not need any affirmation from many people to talk around you on what and how to do. It is a built-in confidence you know? If you lost that, Maybe it is enough with few trustworthy friends to have a conversation regarding your weakness and strength. And from that point, it is up to you wether you will use your strength to invest in time forgiving others and a sense of acceptance on what had happened in your life. Just take time, You know things don’t change in a day. So One special thing to remember is, BE PATIENT! BE HOPEFUL AND HAVE FAITH! LEARN TO WAIT, And WORK UNDERPRESSURE!

The most interesting part for me is, I have been involved in many different beliefs and religious activities, yet none of them can fill the emptiness I had inside. So I stopped being religiously connected or I mean, I stopped being a church attendant (not that I forbid others to do so but if you want peace, you should know yourself first before interacting with so many people). I took my faith as a life. I lived it everyday. I joined people whom are studying the faith, searching for possibilities to change their course of life to become better and contribute to become a law-abiding citizen. It was actually different to read at home, meeting people with same faith, having a deep conversation about spirituality. Deep in the conversations and readings, I found that King Solomon has a lot of counsel towards people who have never yet found their understanding of life. A book to consider about growing in faith, wisdom and navigation to life pointing towards God.

I stopped listening to people whom are filled with envy and filled with so much talk about others. I stopped spending time with people who do not have any motivation of change at all. I stopped making friends with people whom are time consumers instead, I gained friends whom are filled with creativity, Faith involvement and Life changing stories. People whom are trying their best to become a better person each day. Making a good influence on others. One thing I did not stop is –— SMILING, being HAPPY and Adventourous in life..
After all! The Journey continues!