Most of us want others to forgive and move on. But we most forget what we said that broke their heart.
When God forgives us, He wants us to be reminded of what we spoke and take back the harsh words we have said. God promises then that we shall CONFESS TO ONE ANOTHER (A CONVERSATION BETWEEN PEOPLE WHO HAVE SOME TROUBLED STORY OR SOME CIRCUMSTANCES THAT CAME UP WHICH CAUSED DIVISION AND HURT ) and God promised that after we have asked forgiveness from people we hurt, or atleast we forgive other who hurt us, then we can pray to Him.. And God then FORGIVES US. and also He will remove all our sin and will not remember it anymore..
But to mere humans..we keep avoiding to ask forgiveness because we think God takes care of it. Without knowing that the person we hurt unconsciously are struggling emotionally, physically, and maybe spiritually falling.. Isnt it we are easy stumbling block for them? And isn’t it we bear the responsibility of their hurt..?
He would if we dont have any opportunity to find the person but as we can find the people and are just reach of hand, we can have a talk with them..
It takes a courage to ask forgiveness, it takes pride to be torn down before we acknowledge our own fault.
We are actually cruel!
In my experience, I grew up in a surrounding where I was thought to say sorry. In the fellowship I grew up with, i have learned to ask forgiveness. It took courage before I learned to do that at home. Still to this day, i have never heard sorry from the people that violated me, raped me, judged me and spoken things behind me.. On my part, I am proud to say that I asked forgiveness because I know myself that It is sinful to have resentment in my heart. And I know for a fact that it sets me free from having debts to anyone even if I think I am right. It did not matter if I think I was right. What matters most was, I was courageous to ask forgiveness and say sorry and I meant it.
This is what gave me peace… No doubt. Thats the Spirit of God.
No wonder why Psychological problems arise. Because there are many things we take for granted.
Some people waits for the time until the person who hurt them say SORRY! It even takes 10years,20 years or 50years before they would hear Sorry, before they themselves would dare to say Sorry!
Isnt it we humans, want God to be forgiving.. But we were born of adversity.. Filled of pretension.. Inside the church.. Many of us hide faces in walls of white…
If you somehow had hurt someone else. Be brave to ask someone forgiveness and acknowledge your fault. It will not make you weak. In fact, it will make you more peaceful and happier. If you can’t find the person. At least have a conversation with God to lead you and remind you your own feelings so He may cleanse your heart.
Those who knew me personally know that the real me loves people with sincerity..
I hope I may not hit some toes. Coz If I do.. Then my purpose has been fulfilled…
#selfpotrait
De flesta av oss vill att andra ska förlåta och fortsätta. Men vi glömmer mest vad vi sa som bröt deras hjärta.
När Gud förlåter oss, vill han att vi ska påminnas om vad vi talade och ta tillbaka de hårda orden vi har sagt. Gud talade då att vi skall bekänna till varandra (ett samtal mellan två människor som har någon misslyckad historia eller vissa omständigheter som kom upp som orsakade fördelning och skada ) och Gud lovade att efter att vi har begärt förlåtelse från människor som vi skadat eller åtminstone förlåter vi andra som skadar oss, då kan vi be till honom .. Och då förlåtar Gud oss. och även han kommer att ta bort all vår synd och kommer inte komma ihåg det längre ..
Men till oss människor .. Vi fortsätter att undvika att be om förlåtelse, för vi tror att Gud tar hand om det. Utan att veta att den personen som vi skadat omedvetet kämpar emotionellt, fysiskt och kanske andligt faller .. Är det inte lätt att stötta för dem och de snubblar? Och är det inte vi bär ansvaret för deras ont ..?
Om vi inte har någon möjlighet att hitta personen vi skadade men om vi kan hitta dessa personer och bara nå med en hand, kan vi ju prata med dem och samtala..
Det tar ett mod att be om förlåtelse, det tar tid med stolthet att riva ner den innan vi erkänner vårt eget fel.
Vi är faktiskt grymma!
Enligt min erfarenhet växte jag upp i en omgivning där jag vsrt upplärd att säga förlåt. I samhället växte jag upp med, jag har lärt mig att be om förlåtelse. Det tog mod innan jag lärde mig att göra det hemma. Fram tills idag har jag aldrig hört från de människor som kränkt mig, våldtagit mig, dömde mig och talade bakom mig.
Jag är stolt över att säga att jag bad om förlåtelse för att jag känner mig själv att det är syndigt att ha förbittring i mitt hjärta. Och jag vet för ett faktum att det ger mig frihet från att ha skulder till någon, även om jag tycker att jag har rätt. Det spelade ingen roll om jag tyckte att jag hade rätt. Det som betyder mest var att jag var modig att be om förlåtelse och säga förlåt och att jag menade det.
Det var det som gav mig fred … Ingen tvekan. Det är Guds Ande.
Inte undra på varför psykiska problem uppstår. Eftersom det finns många saker vi tar för givet.
Vissa människor väntar på tiden tills personen som skadade dem säger FÖRLÅT! Det tar till och med 10 år, 20 år eller 50 år innan de skulle höra det. Tyvärr är det så, innan de själva vågade säga förlåt!
Är det inte vi människor som vill att Gud ska förlåta .. Men vi föddes av motgång. Fylld av pretension .. Inuti kyrkan, bland troende.. Många av oss gömmer ansikten i den vita väggar …
Om du på något sätt hade skadat någon annan. Var modig för att fråga någon förlåtelse och erkänna ditt fel. Det kommer inte att göra dig svag. Det kommer faktiskt att göra dig mer fredlig och lyckligare. Om du inte hittar personen. Åtminstone ha en konversation med Gud för att leda dig och påminna dig dina egna känslor så att han kan rensa ditt hjärta.
De som kände mig personligen vet att den riktiga jag älskar människor med uppriktighet ..
Jag hoppas jag får inte slå några tår. För Om jag gjorde det.. Då har mitt syfte uppnåtts …
